Det svenska vemodet

Hej!
Jag inser att denna blogg inte är särskilt välbesökt men jag tänker att när jag åker iväg kan jag använda detta som kommunikation med alla hemma i Sverige.
Nu är det ungefär två månader och två veckor kvar. Det börjar verkligen närma sig. Jag tycker att det ska bli väldigt skönt att lämna detta trista land bakom mig. För jag är så evinnerligt trött på hela min situation. Jobba, komma hem, jobba, komma hem dag ut och dag in. Men det är bara att bita ihop och tänka mot de mål jag satt upp.
De enda jag känner at jag kommer sakna när jag nu åker bort samma period som förra året, är den svenska våren.
Det är lite av min favorit tid. Där i mars, april när dagarna börjar bli ljusare och livet känns bättre. Även om livet inte är lättare så gör det så fruktansvärt mycket om bara solen ler mot mig eller om en fågel sjunger till mig.

Jag tror att jag är lite av en natur romantiker. Den svenska naturen är något som jag sitter djupt inne hos mig. Även fast jag vill se hela världen och uppleva alla olika slags grejer och bo kors och tvärs. Så kommer jag nog när jag vill slå mig ned någonstans att välja mitt fosterland. Då vill jag nog bo på landet, vid havet, gärna Österlen.

Även fast det är skitmörkt halva året så trivs jag ändå. För det plockar fram mitt svenska vemod. Min hatkärlek. Jag vet inte om alla nordbor upplever detta. Men jag brukar ha något som tynger mitt hjärta. Ibland mycket, ibland lite och vissa dagar inget alls. De dagarna är jag fri som en fågel att flyga vart jag vill. Men jag tror att mitt vemod driver mig framåt, efter nya mål och nya utmaningar. För jag vill se, göra, uppleva, höra och bara vara. Och lusten efter det tror jag kommer ifrån att jag ibland inte känner mig nöjd med min omgivning eller hur jag lever mitt liv. Jag måste förflytta mig framåt och inte stå och stampa och gå i samma spår. Det uppskattar jag hos mig själv. (Fast i vissa stunder tar jag vatten över huvudet, men det är en annan femma)

Det kanske bara är en massa dravel det här (det är nog det mesta i min blogg). Men ens vemod ska man inte förkasta, det är där man fördjupar sig själv, när man ifrågasätter ens liv och existens.

Over and out Lena