Hej!

När jag försökte skriva här igår så kom jag inte in för att jag för tionde gången hade glömt mitt lösenord. Jag menar verkligen tionde gången, jag vet inte varför jag glömmer det hela tiden. Men nu har jag skaffat ett nytt och jag hoppas att det präntas in i hjärnan.

Det börjar bli ljusare nu, fast mest på grund att det börjar bli mörkare kan man säga. För Julstaden Göteborg har nämligen vaknat till liv. Nu finns det vita, röda, blåa ljus överallt och NK har satt upp sin julskyltning för iår, och jullåtarna duggar tätt. Jag brukar tycka det är rätt mysigt men jag känner mest att det tränger sig på mig nu. Den är lite för kommersiell, nu när världen vittnat en ekonomisk krasch och fått bevis på att kapitalismen inte är hållbar. Men ändå blir man visst lycklig om får köpa, om man får förnya och vara lyckad med en ny kappa och de snygga skorna.
Ja, I stan är det nu människor så långt man ser och ljusen bländar (speciellt de där blå som sticker i ögonen).
Julklappshysterin gör mig spyfärdig när folk springer runt med färggranna påsar och stressen går på högvarv. Måsten i en måstevärld. Men jag är inget helgon, jag kan inte värja mig och kommer sannolikt gå omkring i färgranna påsar jag med. Men jag ska försöka vara kritisk i mina val.

Men jag tycker att jul som helg är väldigt trevlig. Den är lungt och skönt och man gör inte så mycket, tar det mest lungt och äter mat och umgås.- En vilopaus-. Fast alla familjer har det inte så. Vissa far och flyger till mormor och morfar, faster och tantrar men vi är hemma i hemmets lugna vrå.

Fast vad vore hösten utan jul? Ett enda stort svart hål och en längtan efter ljus och vår.