Hej nu ar jag pa Kuba, revolutionens land. Vi har varit har nu sen i mandags. Vi borjade i Havanna pa nagra dagar och nu ar vi i Trinindad, den bast bevarade koloniala staden i den nya varlden.
Jag maste saga att det ar ett valdigt underligt land. De har tva valutor har. En som ar for turisterna kan man saga som ar valdigt dyr, men som aven kubanerna anvander och en valuta for kubanerna, men som turiterna ocksa kan anvanda, CUC och Modena nacional. T ex sa kostar det 6 cuc att anvanda internet har, ca 60 kroner i timmen, vilket ar rena ranet med tanke pa att det kostade 8 kr timmen i Brasilien. Men det ar sa det fungerar har, att ta overpris pa de som har pengar ar fullt acceptabelt. Men ibland blir det fanigt dyrt. Men det som ar kruxet ar att aven kubanerna som ar extremt fattiga maste handla med denna valutan. Man kan saga att allt "fint" handlar du for CUC och allt "fult" for modena nacional, t ex lokal producerade gronsaker och brod for MN men ska du kopa en flaska vatten sa far du punga ut CUC. Det ar okej for mig egentligen, sa jag klagar inte om det var ett fungerande system. Men de som bor har far verkligen lida for att de inte har rad med att handla for den har valutan. De kan inte kopa nagot som ar ens lite mer "lyxigt" som en bit choklad eller ens glass. I Havanna koade ett trettiotal pers varje dag for att kopa en kopp glass for MN i stallet for att kopa en vanlig strutglass for 1 CUC. 10 CUC motsvarar 100 kr och 10 CUC kan man vaxla in till 250 modena nacional.
En lakare har tjanar 30 CUC i manaden.
Det kanns ratt sa skumt att vara har och ha den kunskapen att man ar sa fruktansvart priviligerad. Att man ens har rest hit ar som en hel livslon for dem. Det hela ar lite forvirrande. I Havanna patrullerar poliser pa gatan och ibland plockar de in folk bara for att de inte har sina id kort pa sig, for det maste man alltid bara med sig. Eller sa blev de inplockade for att de umgicks med en turist. Forr var det forbjudet att prata med turister, det ar lagligt nu men jag marker att folk ar pa sin vakt.
Men det ar ett valdigt intressant land. De vanligste bilarna har ar verkligen gamla amerikanare fran femtiotalet, i mer eller mindre fallfardigt skick. I Havanna ar det som att vandra runt i en femtiotals film. Det finns ingen reklam, ingen macdonalds, ingen direkt shopping, for ingen har rad, inga nya byggnader.Det ar ingen vanlig kommersiell storstad utan ett samhalle fran for, men med stor medvetenhet om att det lever pa tvatusentalet.
De ar valdigt fattiga har men det ar en fattigdom som ar utbredd bland folken, alla lever pa samma villkor mer eller mindre. De far grattis sjukvard, grattis skola upp till universitet, grattis boende och elektricitet. Sa de lever alla ett dragligt liv, de enda som saknas ar friheten att rora pa sig som man vill. Det finns till och med restriktioner om att man inte far resa mellan landets stader och definitivt inte utomlands som man vill. Det sager manga Kubaner man traffar, de beklagar sig over att inte fa resa.
Det ar darfor det kanns sa fel att vara turist har pa ett satt. Det ar deras framsta inkomst men det kanns som det sticker i ogonen nar man gar forbi och ater en glass eller ens tar en taxi, for att man vet att det ar omojligt for dem.
Men jag ar glad att jag ar har, vi var ute och dansade salsa igar vilket var valdigt kul. Idag gjorde vi en tur till sockerrorsdalarna coh gick upp i ett hogt utkikstorn som var fran 1800 talet. Sen var vi pa stranden och tog det lungt. Snart ska vi laga pumpagryta som vi kopte pa den lokala marknaden for MN och sen ar det salsa igen. Imorgon ska vi ga runt i Trinindad och kolla pa alla museum och gamla platser det finns har, for historia sjuder Kuba av.
Men nu om tva veckor aker jag hem och vi hors allihopa da.
Kramar Lena
lördag 18 april 2009
söndag 12 april 2009
Good bye country of samba and caipirinha
Hej!
Inatt aker vi till Kuba och landar i havanna ca 21.30. Det kanns lite underligt att lamna detta land som gett mig sa mycket. Jag kan inte fa nog av det och sa ska jag helt abrupt avsluta min vistelse och flyga till ett helt frammande land.
Men samtidigt ska det bli kul att fa uppleva nagot nytt och ta del av dess seder och bruk. For vissa grejer ar jag aven evinnerligt trott pa i Brasilien, fast forstas sa overvager det positiva.
Men jag kommer inte sakna alla killar som pussar at en pa gatan och antar att de kan fa vem de vill bara de sager att man ar vacker tillrackligt manga ganger. De ger sig inte hur mycket man ignorerar dem. Och de forsakrar gang pa gang att "vi har nagot speciellt, det markte jag fran forsta borjan". Ah visst tro du det, sa gar jag.
Och jag kommer inte sakna brassarnas brist pa serviceinriktning. Det kan ta hundra ar att handla nagot i mataffaren bara for att kassorskan ar snigelseg eller snackar med en kompis. Eller kanske for att de promt maste packa ner ens varor i plastpasar trots att det ar hundra meter ko. De ar bara helt ointresserade ibland av att hjalpa eller att vara lite effektiva.
Men men talamod min van.
Men vad kommer jag da sakna? Musiken, dansen, varmen, stranderna, Rio, att inte fa ta del av den har kulturen utan aka hem till trakiga Sverige, dar ingen vet hur man slapper loss ordentligt ( utan x antal promille i kroppen). Brasilien andas livsgladje som inte existerar nagon annanstans.
Idag ar sista natten och vi ska gora nagot, vet ej vad an. Men igar borjade vi med att ga ut och ata lite. En rakgryta som ar specialite har. Sen sa stack vi till ett jazzstalle som lag precis vid vattnet intill ett museum och chillade. Jag sorplade pa en caipirinha och vi lyssnade pa improvisationsjazz i nagon timme. Det var valdigt trevligt att sitta och titta pa vagorna och hora musik jammas fram. Det var mycket folk och en skon start. Sen akte vi till ett annat stalle och gick pa en dans klubb med lite blandad musik. Det var trevligt med. Det blev lite forro, lite samba o annan musik, och lite mer caipirinha. Vi var val hemma fyra nagon gang. Det var paskafton det.
Men an ar inte resan slut, tre veckor aterstar att uppleva.
Ciao
Inatt aker vi till Kuba och landar i havanna ca 21.30. Det kanns lite underligt att lamna detta land som gett mig sa mycket. Jag kan inte fa nog av det och sa ska jag helt abrupt avsluta min vistelse och flyga till ett helt frammande land.
Men samtidigt ska det bli kul att fa uppleva nagot nytt och ta del av dess seder och bruk. For vissa grejer ar jag aven evinnerligt trott pa i Brasilien, fast forstas sa overvager det positiva.
Men jag kommer inte sakna alla killar som pussar at en pa gatan och antar att de kan fa vem de vill bara de sager att man ar vacker tillrackligt manga ganger. De ger sig inte hur mycket man ignorerar dem. Och de forsakrar gang pa gang att "vi har nagot speciellt, det markte jag fran forsta borjan". Ah visst tro du det, sa gar jag.
Och jag kommer inte sakna brassarnas brist pa serviceinriktning. Det kan ta hundra ar att handla nagot i mataffaren bara for att kassorskan ar snigelseg eller snackar med en kompis. Eller kanske for att de promt maste packa ner ens varor i plastpasar trots att det ar hundra meter ko. De ar bara helt ointresserade ibland av att hjalpa eller att vara lite effektiva.
Men men talamod min van.
Men vad kommer jag da sakna? Musiken, dansen, varmen, stranderna, Rio
Idag ar sista natten och vi ska gora nagot, vet ej vad an. Men igar borjade vi med att ga ut och ata lite. En rakgryta som ar specialite har. Sen sa stack vi till ett jazzstalle som lag precis vid vattnet intill ett museum och chillade. Jag sorplade pa en caipirinha och vi lyssnade pa improvisationsjazz i nagon timme. Det var valdigt trevligt att sitta och titta pa vagorna och hora musik jammas fram. Det var mycket folk och en skon start. Sen akte vi till ett annat stalle och gick pa en dans klubb med lite blandad musik. Det var trevligt med. Det blev lite forro, lite samba o annan musik, och lite mer caipirinha. Vi var val hemma fyra nagon gang. Det var paskafton det.
Men an ar inte resan slut, tre veckor aterstar att uppleva.
Ciao
torsdag 9 april 2009
Salvador
Hej!
Nu sitter jag har i vart hostel som ar valdigt fint och frascht, for omvaxlingsvis. Vi har rest till sa sma stallen att standarden inte alltid varit sa hog. Men man bryr sig inte sa mycket utan tar det man far bara det ar billigt. Fast ibland far man ryck nar man t ex hittar en sked med ett spindelbo i. MYSIGT.
Men har har vi iallafall varit sen i onsdags. Vi skulle akt till Lencois och gjort lite trekking och sen kommit tillbaka hit men det blev inte riktgit sa. Vi traffade ett killgang har som vi borjade hanga med och sa blev det att vi stannade kvar och tog det lite tranquilo istallet. Sa vi har varit pa stranden och druckit ol och varit ute pa lite grejer. Vi har besokt gamla stan Pelourinho som ar Salvador vagga.
Det var har som kolonisatorerna forst borjade bygga. Det finns valdigt manga stora och statliga gamla byggnader i Salvador som berattar att den en gang i tiden var huvudstaden i "den nya varlden".
Jag alskar de gamla kyrkorna som med lite avflagnad farg i kanterna och svart belaggning far nagot mystiskt over sig. Anglarna tittar ner pa en fran kyrktornen med bedjande blickar och krusiduller och ornament slingrar sig over fasaden. De flesta ar stangda for allmenheten och star mest samlar damm med aren och forfaller mer eller mindre. Fast de flesta byggnaderna ar valbevarade.
Pelourinho har alltid varit ett valdigt farligt omrade som dragit mycket fattigt folk som bott i de gamla husen. Men samtidigt har det andats kultur,som det ofta gor i de mer fattigare delarna av Brasilien, och inte for inte kallas Salvador for kulturhuvudstaden. Men nu har de rustat upp stadsdelen och det ar mer inriktat pa turister och att bevara kanslan har, det ar lite skont tycker jag. Jag akte dit sjalv forsta gangen och jag var lite nervos, jag trotsade min instinkt och tog med mig min kamera. Men det var ratt lungt med poliser lite varstans.
Det ar aven har som det hander mest pa kvallarna. i tisdags var vi dar och dansa massor ,afro, axe och samba, mycket roligt. Men efter tolv bor man aldrig stanna dar for da blir det bara tomt och odsligt.
Idag ar det skartorsdag och jag onskar alla en Glad pask.
Halsningar lena, backpacker, andra sidan atlanten, lyssnades pa the knife
Nu sitter jag har i vart hostel som ar valdigt fint och frascht, for omvaxlingsvis. Vi har rest till sa sma stallen att standarden inte alltid varit sa hog. Men man bryr sig inte sa mycket utan tar det man far bara det ar billigt. Fast ibland far man ryck nar man t ex hittar en sked med ett spindelbo i. MYSIGT.
Men har har vi iallafall varit sen i onsdags. Vi skulle akt till Lencois och gjort lite trekking och sen kommit tillbaka hit men det blev inte riktgit sa. Vi traffade ett killgang har som vi borjade hanga med och sa blev det att vi stannade kvar och tog det lite tranquilo istallet. Sa vi har varit pa stranden och druckit ol och varit ute pa lite grejer. Vi har besokt gamla stan Pelourinho som ar Salvador vagga.
Det var har som kolonisatorerna forst borjade bygga. Det finns valdigt manga stora och statliga gamla byggnader i Salvador som berattar att den en gang i tiden var huvudstaden i "den nya varlden".
Jag alskar de gamla kyrkorna som med lite avflagnad farg i kanterna och svart belaggning far nagot mystiskt over sig. Anglarna tittar ner pa en fran kyrktornen med bedjande blickar och krusiduller och ornament slingrar sig over fasaden. De flesta ar stangda for allmenheten och star mest samlar damm med aren och forfaller mer eller mindre. Fast de flesta byggnaderna ar valbevarade.
Pelourinho har alltid varit ett valdigt farligt omrade som dragit mycket fattigt folk som bott i de gamla husen. Men samtidigt har det andats kultur,som det ofta gor i de mer fattigare delarna av Brasilien, och inte for inte kallas Salvador for kulturhuvudstaden. Men nu har de rustat upp stadsdelen och det ar mer inriktat pa turister och att bevara kanslan har, det ar lite skont tycker jag. Jag akte dit sjalv forsta gangen och jag var lite nervos, jag trotsade min instinkt och tog med mig min kamera. Men det var ratt lungt med poliser lite varstans.
Det ar aven har som det hander mest pa kvallarna. i tisdags var vi dar och dansa massor ,afro, axe och samba, mycket roligt. Men efter tolv bor man aldrig stanna dar for da blir det bara tomt och odsligt.
Idag ar det skartorsdag och jag onskar alla en Glad pask.
Halsningar lena, backpacker, andra sidan atlanten, lyssnades pa the knife
torsdag 2 april 2009
Hej nu ar jag i Salvador, dagarna i Brasilien borjar rinna ut, pa gott och ont. Fast an ar det tva veckor kvar, mais ou menos (mer eller mindre).
Men Jericocoara var verkligen vad jag behovde. Jag akte upp dit sjlav utan Moa och Mary, kanske bor tillaggas. Jag kande for att komma bort och tanka och upptacka lite sjalv och anvanda min fa portugisiska kunskaper.
Jericoacoara ar som sagt en liten stranby med runt 1000 invanare och hela staden ar byggd pa strand och det ligger precis vid en stor vidstrackt strand. Perfekt for langa promenader, langa tankar som inte tar slut och ett lungt tempo.
Sa jag tog mitt pick och pack och lamnade de andra i Teresina och akte till Sobral for att dar hitta en buss till denna avlagsna ort. Val nar jag hittat en minibuss som det stod Jercocoara pa sa betydde det inte att man kom fram dit. Utan man fick sen ta en terrangjeep som skumpade och bumpade sig igen sanddynor, gigantiska vattenpolar och kosso,asnor och annat. Det tog i sig cirka en och halv timma. Men val framme letade jag uppe ett mycket billigt och bra stalle att bo, efter mycket om och men.
Forsta natten ensam fick jag lite panik av att vara just ensam. Jag bokade forst ett rum pa ett dyrare stalle men insag att jag inte kunde bo pa ett stalle som var fullt med par och ett stort gang som firade sina kompisar som gift sig. Det fanns inte sa mycket plats for mig dar.
Det stallet som jag bodde pa var tomt och jag kunde mer vara for mig sjalv. Men sen borjade utforska denna lilla by for vad den kunde erbjuda. Och jag har faktiskt tagit surf-och sandboard lektioner vilket var valdigt kul. Sen har jag akt pa lite turer och sett lite saker som man skulle se.
Och en dag sa gick jag pa en egen hikeing och kom till en lang alldeles tom strand och hade en mycket skon dag.
Jag har inte umgatts med sa manga, det blev inte sa. Det var lagsasong dar och min pousada jag bodde pa var tom. Men jag var inte ute for att traffa nagon och jag var knappt ute for att uppleva "stora grejer". Jag ville vara for mig sjalv och skriva lite, mala, ta fina kort och tanka pa djur, natur, hur saker och ting fungerar och resten=).
De har jag gjort de senaste dagarna. Men nu ska jag uppleva de sista tva veckorna i Brasilien och insupa atmosfaren tills mina lungor kollapsar.
Ha det bra sa lange, jag tanker pa er.
Kramkram
Men Jericocoara var verkligen vad jag behovde. Jag akte upp dit sjlav utan Moa och Mary, kanske bor tillaggas. Jag kande for att komma bort och tanka och upptacka lite sjalv och anvanda min fa portugisiska kunskaper.
Jericoacoara ar som sagt en liten stranby med runt 1000 invanare och hela staden ar byggd pa strand och det ligger precis vid en stor vidstrackt strand. Perfekt for langa promenader, langa tankar som inte tar slut och ett lungt tempo.
Sa jag tog mitt pick och pack och lamnade de andra i Teresina och akte till Sobral for att dar hitta en buss till denna avlagsna ort. Val nar jag hittat en minibuss som det stod Jercocoara pa sa betydde det inte att man kom fram dit. Utan man fick sen ta en terrangjeep som skumpade och bumpade sig igen sanddynor, gigantiska vattenpolar och kosso,asnor och annat. Det tog i sig cirka en och halv timma. Men val framme letade jag uppe ett mycket billigt och bra stalle att bo, efter mycket om och men.
Forsta natten ensam fick jag lite panik av att vara just ensam. Jag bokade forst ett rum pa ett dyrare stalle men insag att jag inte kunde bo pa ett stalle som var fullt med par och ett stort gang som firade sina kompisar som gift sig. Det fanns inte sa mycket plats for mig dar.
Det stallet som jag bodde pa var tomt och jag kunde mer vara for mig sjalv. Men sen borjade utforska denna lilla by for vad den kunde erbjuda. Och jag har faktiskt tagit surf-och sandboard lektioner vilket var valdigt kul. Sen har jag akt pa lite turer och sett lite saker som man skulle se.
Och en dag sa gick jag pa en egen hikeing och kom till en lang alldeles tom strand och hade en mycket skon dag.
Jag har inte umgatts med sa manga, det blev inte sa. Det var lagsasong dar och min pousada jag bodde pa var tom. Men jag var inte ute for att traffa nagon och jag var knappt ute for att uppleva "stora grejer". Jag ville vara for mig sjalv och skriva lite, mala, ta fina kort och tanka pa djur, natur, hur saker och ting fungerar och resten=).
De har jag gjort de senaste dagarna. Men nu ska jag uppleva de sista tva veckorna i Brasilien och insupa atmosfaren tills mina lungor kollapsar.
Ha det bra sa lange, jag tanker pa er.
Kramkram
fredag 27 mars 2009
Hej nu var det nog ett tag sen jag skrev tror jag?
Vi lamnade iallafall nationalparken for nagra dagar sen och tog massa bussar for att komma till Jericoacoara( det tog tva dagar och fryar bussar). Men jag ar valdigt nojd att vara har.
Men nationalparken var jattefin. Vi borjade med att fa en guidad tur och kolla pa lite grottmalningar och fa ga runt i naturen. De var faktiskt valdigt valbarvarade. Man kunde tydligt se avbildade manniskor (streckgubbar) som gjorde olika rorelser, som att dansa, jaga etc. Och de gjorde skillnad pa man och kvinnor och vissa djur sag man tydligt vilka det var. Det var skoldpaddor, capivaror, fiskar och andra djur som jag inte forstod var det var for nagot. Varan guide pratade bara portugisiska. Nationalparken var inte sa anpassad for utlandska turister som pratade engelska, den var mest for sydamerikanska turister och brassar. Men det var intressant med att for en gangs skull inte ga i alla andra backpackers spar. Och vi forstod guiden ratt bra.
Men sen fick vi ga till ett keramikstalle o kika lite och ata mat dar. Jag kopte lite keramik till mig sjalv, sen fick vi ga pa museum. Det var sadar. De hade stora bilder pa parken med inklippta malade forhistoriska djur och nakna manniskor som malade i grottorna och det sag lite konstigt, men komiskt ut. Och sen fanns det lite stenar o skelett, men med portugisisk text. Men museet lag i samma byggnad som arkeologernas kontor o vi fick faktiskt folja med o se pa deras arbete o nar de holl pa och pensla bort jord och se vad deras nasta projekt var etc. Det var intressant.
Dagen efter gick vi lite mer trecking. Vi fick folja med en buss fnittriga och hogljudda, men trevliga tandlakarstudenter upp i bergen och beskada fina utsikter. De var inte lika bra forberedda som vi pa att klattra och ga mycket, med sma klackskor och flipflops. De snavade mest fram och tyckte nog det var lite jobbigt. Men vi vi var overallt och foljde guiden hack i hal och han tog oss ut till de brantaste omradena. Och de andra blev hemskt oroliga da och skrek hela tiden cuidado! (akta!). Sen fick vi komma ner och se mer grottmalningar. De ar faktiskt valdigt coola. Men jag sag ocksa varldens monster spindel, storre an min hand!!
Jag blev lite radd men tittade anda pa sakert avstand, det tyckte jag var lite modigt. Det ar mycket laskigt man gor har. Men det var en fin nationalpark.
Tills nasta gang hej da
Vi lamnade iallafall nationalparken for nagra dagar sen och tog massa bussar for att komma till Jericoacoara( det tog tva dagar och fryar bussar). Men jag ar valdigt nojd att vara har.
Men nationalparken var jattefin. Vi borjade med att fa en guidad tur och kolla pa lite grottmalningar och fa ga runt i naturen. De var faktiskt valdigt valbarvarade. Man kunde tydligt se avbildade manniskor (streckgubbar) som gjorde olika rorelser, som att dansa, jaga etc. Och de gjorde skillnad pa man och kvinnor och vissa djur sag man tydligt vilka det var. Det var skoldpaddor, capivaror, fiskar och andra djur som jag inte forstod var det var for nagot. Varan guide pratade bara portugisiska. Nationalparken var inte sa anpassad for utlandska turister som pratade engelska, den var mest for sydamerikanska turister och brassar. Men det var intressant med att for en gangs skull inte ga i alla andra backpackers spar. Och vi forstod guiden ratt bra.
Men sen fick vi ga till ett keramikstalle o kika lite och ata mat dar. Jag kopte lite keramik till mig sjalv, sen fick vi ga pa museum. Det var sadar. De hade stora bilder pa parken med inklippta malade forhistoriska djur och nakna manniskor som malade i grottorna och det sag lite konstigt, men komiskt ut. Och sen fanns det lite stenar o skelett, men med portugisisk text. Men museet lag i samma byggnad som arkeologernas kontor o vi fick faktiskt folja med o se pa deras arbete o nar de holl pa och pensla bort jord och se vad deras nasta projekt var etc. Det var intressant.
Dagen efter gick vi lite mer trecking. Vi fick folja med en buss fnittriga och hogljudda, men trevliga tandlakarstudenter upp i bergen och beskada fina utsikter. De var inte lika bra forberedda som vi pa att klattra och ga mycket, med sma klackskor och flipflops. De snavade mest fram och tyckte nog det var lite jobbigt. Men vi vi var overallt och foljde guiden hack i hal och han tog oss ut till de brantaste omradena. Och de andra blev hemskt oroliga da och skrek hela tiden cuidado! (akta!). Sen fick vi komma ner och se mer grottmalningar. De ar faktiskt valdigt coola. Men jag sag ocksa varldens monster spindel, storre an min hand!!
Jag blev lite radd men tittade anda pa sakert avstand, det tyckte jag var lite modigt. Det ar mycket laskigt man gor har. Men det var en fin nationalpark.
Tills nasta gang hej da
onsdag 18 mars 2009
Teresina
Hej igen, forra meddelandet forsvann. Nu ar vi i Teresina och ska bara stanna har over dagen. Vi ska ta en nattbuss senare till Sao Raimundo for att aka till en nationalpark. Parken heter "PArque nacional da serra da capivara" och det ar en park med ca 30000 hallristningar som ar mellan 10000 till 30000 ar gamla. Det ska bli valdigt intressant. Det ar den aldsta sparet efter manniskan i sydamerika. Men man ar ratt trott efter natt bussresor, det ar svart att fa sova nagot.
Men vi kom iallafall fran Fortaleza dar vi var i tva dagar. Det var overaskande bra faktiskt. Forst var det mest dott, skrapigt pa gatorna och overallt sa folk att det var farligt. Men vi stannade och utforskade staden lite. Vi gick och kollade in ett stort marknads omrade och tittade pa kyrkor. Jag vill titta pa en jattevacker teater i jugendstil men den var stangd, trakigt.
Sen pa kvallen hade vi blivit inbjudna till en klubb dar de spelade bl.a forro (da kunde vi inte saga nej).
Sa pa kvallen begav vi oss till "Pirata bar". Jag blev ratt skeptisk forst, det var mest medelalders, brasilianska turister med farglada tunikor och personalen gick runt med faniga sjorovar klader. Och de hade ett stort sjorovar skepp inne i lokalen. Men vi gav det en chans och gick in och forst var det forro musik och det var ju trevligt bara det att det var par sa langt man sag och ingen bjod upp en. Men da var det bara att bjuda upp sjalv och de hade faktiskt dansare som jobbade med att dansa dar, sa helt lottlos var man inte. Sen hade det en show och det blev nagon slags ringdans ( lite mallorca over det hela). Men sen blev det lite mer trummusik och man kunde sjalv och det var ett bra band. Och helt plotsligt nar vi stod dar och dansa samba (som vanligt) sa vandes stralkastarna mot oss och sangaren sa Dansa!dansa! Sa da fick vi var egen lilla uppvisning och det var valdigt kul. Och vi slappte loss mer och mer ju senare det blev och da borjade det naturligtvis osregna. Men vi var ju redan genomsvettiga sa vi fortsatte och hoppa runt i regnet och hade galetkul. Det var anda 25 grader sa vi overlevde hallregnet. Men ett riktigt turiststalle visade sig vara valdigt kul!
Och dagen efter fick vi grattis danslektioner av en dansare som jobbade dar och han tog med oss till en jatte fin strand dar vi tog det lungt hela dagen. Sa man ska inte alltid lita pa forsta intrycket av en stad utan forsoka kanna av atmorsfaren. Kanske blev lite hastigt nu men datatiden rinner ut.
Men jag mar bra och hoppas ni mar bra
kramkram
Men vi kom iallafall fran Fortaleza dar vi var i tva dagar. Det var overaskande bra faktiskt. Forst var det mest dott, skrapigt pa gatorna och overallt sa folk att det var farligt. Men vi stannade och utforskade staden lite. Vi gick och kollade in ett stort marknads omrade och tittade pa kyrkor. Jag vill titta pa en jattevacker teater i jugendstil men den var stangd, trakigt.
Sen pa kvallen hade vi blivit inbjudna till en klubb dar de spelade bl.a forro (da kunde vi inte saga nej).
Sa pa kvallen begav vi oss till "Pirata bar". Jag blev ratt skeptisk forst, det var mest medelalders, brasilianska turister med farglada tunikor och personalen gick runt med faniga sjorovar klader. Och de hade ett stort sjorovar skepp inne i lokalen. Men vi gav det en chans och gick in och forst var det forro musik och det var ju trevligt bara det att det var par sa langt man sag och ingen bjod upp en. Men da var det bara att bjuda upp sjalv och de hade faktiskt dansare som jobbade med att dansa dar, sa helt lottlos var man inte. Sen hade det en show och det blev nagon slags ringdans ( lite mallorca over det hela). Men sen blev det lite mer trummusik och man kunde sjalv och det var ett bra band. Och helt plotsligt nar vi stod dar och dansa samba (som vanligt) sa vandes stralkastarna mot oss och sangaren sa Dansa!dansa! Sa da fick vi var egen lilla uppvisning och det var valdigt kul. Och vi slappte loss mer och mer ju senare det blev och da borjade det naturligtvis osregna. Men vi var ju redan genomsvettiga sa vi fortsatte och hoppa runt i regnet och hade galetkul. Det var anda 25 grader sa vi overlevde hallregnet. Men ett riktigt turiststalle visade sig vara valdigt kul!
Och dagen efter fick vi grattis danslektioner av en dansare som jobbade dar och han tog med oss till en jatte fin strand dar vi tog det lungt hela dagen. Sa man ska inte alltid lita pa forsta intrycket av en stad utan forsoka kanna av atmorsfaren. Kanske blev lite hastigt nu men datatiden rinner ut.
Men jag mar bra och hoppas ni mar bra
kramkram
torsdag 12 mars 2009
Boa tarde fran Olinda!!
Hej nu sitter jag har i varmen och svettas. Det ar nog uppat25-30 grader. Man blir valdigt slapp och seg av sadan hetta men pa kvallarna da en svall bris blaser passar det battre.
Men da ar det skont att vara har i Olinda. Det ligger precis bredvid Recife (dar vi var sjuka) och ar en jattefin liten stad. Jag har hort att det var har portugiserna kom forst och kallade platsen for linda (sot, vacker) och darav namnet, men jag ar inte saker. Men de firar fodelsedag har idag och jag tyckte jag sag en skylt med 474 ars fadelsedagskalas, och det ar ju ratt gammalt.
Men det ar iallfall en liten,lugn kolonial stad. Alla husen ar i kulorta farger som knall rosa,gront, blatt, gult etc och kantas av vita kanter och lister. Overallt ligger det sma gallerier man kan kika in i och det ar gamla kyrkor i varje horn. Det ar mycket upp och nedfors backar vilket ger lite karaktar och en valdigt fin utsikt till Recife. Jag har fatt ett litet battre intryck av Recife nu. Vi har varit inne lite pa kvallarna och haft det trevligt. Sist jag var har ( ca en och en halv vecka sen) sag jag bara mitt hostel nastan pga sjukdom. Men det ar skont att det andrat sig till det positiva.
Men jag trivs valdigt bra har. Var pousada vi bor pa har ett litet gronomrade man kan ligga pa och en liten pool. Sen har vi hangt med nagra valdigt trevliga italienare som ocksa bott dar.
Jag vill kort sagt bara formedla att livet ar gott, i varmen i en liten stad har i Brasilien.
hej da
Men da ar det skont att vara har i Olinda. Det ligger precis bredvid Recife (dar vi var sjuka) och ar en jattefin liten stad. Jag har hort att det var har portugiserna kom forst och kallade platsen for linda (sot, vacker) och darav namnet, men jag ar inte saker. Men de firar fodelsedag har idag och jag tyckte jag sag en skylt med 474 ars fadelsedagskalas, och det ar ju ratt gammalt.
Men det ar iallfall en liten,lugn kolonial stad. Alla husen ar i kulorta farger som knall rosa,gront, blatt, gult etc och kantas av vita kanter och lister. Overallt ligger det sma gallerier man kan kika in i och det ar gamla kyrkor i varje horn. Det ar mycket upp och nedfors backar vilket ger lite karaktar och en valdigt fin utsikt till Recife. Jag har fatt ett litet battre intryck av Recife nu. Vi har varit inne lite pa kvallarna och haft det trevligt. Sist jag var har ( ca en och en halv vecka sen) sag jag bara mitt hostel nastan pga sjukdom. Men det ar skont att det andrat sig till det positiva.
Men jag trivs valdigt bra har. Var pousada vi bor pa har ett litet gronomrade man kan ligga pa och en liten pool. Sen har vi hangt med nagra valdigt trevliga italienare som ocksa bott dar.
Jag vill kort sagt bara formedla att livet ar gott, i varmen i en liten stad har i Brasilien.
hej da
söndag 8 mars 2009
Hej fran Fernando de noronha!
Hej nu sitter jag har i varan pousada och skriver ett nytt inlagg. Klockan ar tjugo over fem. Imorgon tar vi planet harifran in till fastlandet. Det ska bli lite skont for allting ar sa fuktigt har och mina blota klader torkar aldrig. Men vi har gjort massa spannande grejer.
Forsta dagen gick vi bara ner till en strand, vi kom ratt sent och sen lagade vi lite mat. Andra dagen akte vi till en strand som hette "praia do sueste". Dar kunde man hyra snorkling utrostning och det gjorde vi. Sen slangde vi oss direkt ut i vattnet for vid denna strand kunde man namligen simma med havsskoldpaddor. Sa vi simmade ut dar med stort hopp om att mota nagra. Och vi simma och simma och sag massa fiskar i olika farger och sen till slut sag vi den forsta skoldpaddan. Det var jattehaftigt. Den var valdigt fridfull och svingade sig fram med lugna rorelser. Man kunde vara sa nara som en meter fran dem utan att de brydde sig. De holl sig framst vid botten for att ata sjogras men da och da tog de sig upp till ytan for att andas. Man behovde bara flyta med i deras tempo och komma upp nar de skulle upp och sen dyka ner. Sen forsatte vi simma och da sag vi massor, jag tror jag traffa pa kanske 20 styckna.
Efter det var man ratt trott sa vi gick till en strand som lag bredvid, Brasiliens tredje vackraste strand och hangde dar resten av dagen. En mycket trevlig dag.
Dagen efter sa dok jag pa tolv meters djup med en dykinstruktor. Det var jattedyrt men det var vart vartenda ore. JAg kan knappt fatta att jag gjorde det, jag som inte tycker om att vara pa djupt vatten och tycker undervattensbilder ar obehagliga (ibland blundar jag nar de filmar under vatten pa tv). Men jag kande att jag var tvungen att gora det nu nar jag var har. Jag hade hela utrustningen pa mig, syrgastub, vatdrakt, simfotter, glasogon. Sen hoppade jag i och ner till botten. Dar oppnade sig en liten undervattensskog for mig och det var massor med skumma fiskar i tusen olika farger. Jag sag en gigantisk rocka ligga pa lur pa botten och den brydde sig inte ens om att jag lag och kikade pa den ogo mot ogo. Sen sag vi mer havsskoldpaddor och en stor barracuda (stavas det sa?). Men det som var haftigast var att jag var tio meter under vatten och att jag kunde simma runt dar coh vara i "fiskarnas varld". Jag kan inte riktigt forklara det men det var sa annorlunda, och att jag vagade!! Och superfint dykarvatten alldeles blatt och inget skrap eller nagonting, bara undervattensliv i en skyddad miljo.
Samma dag gick vi upp jatte tidigt och akte till en vik och tittade pa delfiner som simmade in dit for att leka. Man sag inte sa mycket for de var valdigt langt bort coh de tog lang tid innan de visade sig. Men det var fint nar man sag flocken sen och hur de simmade runt och hoppade.
Igar sa regnade det hela dagen, det var trakigt. Vi gjorde inte sa mycket men pa kvallen sa bjod nagra lokalbor oss pa farskfangad fisk och caipirinha.
Idag regnade det pa morgonen igen men jag hade bestamt mig for att se Brasiliens vackraste strand sa jag begav mig. Och den lag valdigt gomd, man fick ga ner for en stege in i en liten trang grotta, sen var det en till och sen var det en brant trappa. Det var en valdigt fin strand, regnet upphorde faktiskt coh jag fick mig en mycket behaglig stund dar. Jag badade, laste och skrev och det var inte alls mycket folk. MEn en och en borjade de som var dar ga och till slut var jag sjalv, pa brasiliens vackraste strand. Det kandes valdigt priviligerat. MEn jag funderade sen pa om det var tidvattnet, for det kom en vag och skoljde bort mig. Men den har on innehaller mycket, imorgon ska vi pa en hike innan vi aker.
Nu har jag skrivit mycket tusen kramar, resan fortsatter att puffa pa
Forsta dagen gick vi bara ner till en strand, vi kom ratt sent och sen lagade vi lite mat. Andra dagen akte vi till en strand som hette "praia do sueste". Dar kunde man hyra snorkling utrostning och det gjorde vi. Sen slangde vi oss direkt ut i vattnet for vid denna strand kunde man namligen simma med havsskoldpaddor. Sa vi simmade ut dar med stort hopp om att mota nagra. Och vi simma och simma och sag massa fiskar i olika farger och sen till slut sag vi den forsta skoldpaddan. Det var jattehaftigt. Den var valdigt fridfull och svingade sig fram med lugna rorelser. Man kunde vara sa nara som en meter fran dem utan att de brydde sig. De holl sig framst vid botten for att ata sjogras men da och da tog de sig upp till ytan for att andas. Man behovde bara flyta med i deras tempo och komma upp nar de skulle upp och sen dyka ner. Sen forsatte vi simma och da sag vi massor, jag tror jag traffa pa kanske 20 styckna.
Efter det var man ratt trott sa vi gick till en strand som lag bredvid, Brasiliens tredje vackraste strand och hangde dar resten av dagen. En mycket trevlig dag.
Dagen efter sa dok jag pa tolv meters djup med en dykinstruktor. Det var jattedyrt men det var vart vartenda ore. JAg kan knappt fatta att jag gjorde det, jag som inte tycker om att vara pa djupt vatten och tycker undervattensbilder ar obehagliga (ibland blundar jag nar de filmar under vatten pa tv). Men jag kande att jag var tvungen att gora det nu nar jag var har. Jag hade hela utrustningen pa mig, syrgastub, vatdrakt, simfotter, glasogon. Sen hoppade jag i och ner till botten. Dar oppnade sig en liten undervattensskog for mig och det var massor med skumma fiskar i tusen olika farger. Jag sag en gigantisk rocka ligga pa lur pa botten och den brydde sig inte ens om att jag lag och kikade pa den ogo mot ogo. Sen sag vi mer havsskoldpaddor och en stor barracuda (stavas det sa?). Men det som var haftigast var att jag var tio meter under vatten och att jag kunde simma runt dar coh vara i "fiskarnas varld". Jag kan inte riktigt forklara det men det var sa annorlunda, och att jag vagade!! Och superfint dykarvatten alldeles blatt och inget skrap eller nagonting, bara undervattensliv i en skyddad miljo.
Samma dag gick vi upp jatte tidigt och akte till en vik och tittade pa delfiner som simmade in dit for att leka. Man sag inte sa mycket for de var valdigt langt bort coh de tog lang tid innan de visade sig. Men det var fint nar man sag flocken sen och hur de simmade runt och hoppade.
Igar sa regnade det hela dagen, det var trakigt. Vi gjorde inte sa mycket men pa kvallen sa bjod nagra lokalbor oss pa farskfangad fisk och caipirinha.
Idag regnade det pa morgonen igen men jag hade bestamt mig for att se Brasiliens vackraste strand sa jag begav mig. Och den lag valdigt gomd, man fick ga ner for en stege in i en liten trang grotta, sen var det en till och sen var det en brant trappa. Det var en valdigt fin strand, regnet upphorde faktiskt coh jag fick mig en mycket behaglig stund dar. Jag badade, laste och skrev och det var inte alls mycket folk. MEn en och en borjade de som var dar ga och till slut var jag sjalv, pa brasiliens vackraste strand. Det kandes valdigt priviligerat. MEn jag funderade sen pa om det var tidvattnet, for det kom en vag och skoljde bort mig. Men den har on innehaller mycket, imorgon ska vi pa en hike innan vi aker.
Nu har jag skrivit mycket tusen kramar, resan fortsatter att puffa pa
lördag 28 februari 2009
Hej!
Jag har blivit lite sjuk tyvarr. Det suger ratt hart. Det ar inte sa farligt MAry och Moa ar ocksa sjuka. Idag ar det battre men igar hade jag feber, idag ar jag bara tung i huvudet och har en valdigt rosslig hosta. VI tror att detta kommer fran karnevalen. Det ar fem dagar da man sover lite, festar och ater daligt. Sa nar vi slappnade av sa kande kroppen efter. Vi som skulle aka ut till en paradiso och bara ha det lungt och skont blev nu fast har i Recife. Men men sant ar livet.
Men det vi var med i karnevalen och varan grupp kom tvaa. Det ar skitbra!! Om de skulle kommit etta sa skulle de kommit in i den framsta gruppen "especial". Men vi akte ut till Renascer runt klockan fem for att hamta varan drakt (lagg da till att vi forsokt hamta den redan pa fredag), men drakten hade inte ens kommit da. Vi fick vara skor men inget annat. Men efter nagra timmar sa kom den efterlangtade fantasian (drakt pa portugisiska). VI tog pa oss dem och stack direkt. Vi skulle da vara flygvardinnor eftersom deras tema var transport. MEn val framme vid sambodromen fick vi ocksa vanta nagra timmar (fast jag hade inte vantat mig annat),sa runt halv sex fick vi ga pa och kora jarnet. OCh aven fats det var sa tidigt| sent sa var det massa manniskor dar. De kanska var lite trotta men da fick man gora sitt basta for att gora dem glada. Och jag var sa fokuserad och gav 110 %, gjorde man inte det fick man onda ogat av dansledaren som foljde en hela tiden. MEn det var sa haftigt, det var den riktiga karnevalen. Och man sjong och dansa och utstralade till tusen sa att svetten rann och leendet var som fastklistratMen vi borjade dansa nar det var morkt men under varan timma pa paradgatan sa kom solen fram och vi dansade in i gryningen. Cool. Jag ar glad att jag gjorde det..
Men det vi var med i karnevalen och varan grupp kom tvaa. Det ar skitbra!! Om de skulle kommit etta sa skulle de kommit in i den framsta gruppen "especial". Men vi akte ut till Renascer runt klockan fem for att hamta varan drakt (lagg da till att vi forsokt hamta den redan pa fredag), men drakten hade inte ens kommit da. Vi fick vara skor men inget annat. Men efter nagra timmar sa kom den efterlangtade fantasian (drakt pa portugisiska). VI tog pa oss dem och stack direkt. Vi skulle da vara flygvardinnor eftersom deras tema var transport. MEn val framme vid sambodromen fick vi ocksa vanta nagra timmar (fast jag hade inte vantat mig annat),sa runt halv sex fick vi ga pa och kora jarnet. OCh aven fats det var sa tidigt| sent sa var det massa manniskor dar. De kanska var lite trotta men da fick man gora sitt basta for att gora dem glada. Och jag var sa fokuserad och gav 110 %, gjorde man inte det fick man onda ogat av dansledaren som foljde en hela tiden. MEn det var sa haftigt, det var den riktiga karnevalen. Och man sjong och dansa och utstralade till tusen sa att svetten rann och leendet var som fastklistratMen vi borjade dansa nar det var morkt men under varan timma pa paradgatan sa kom solen fram och vi dansade in i gryningen. Cool. Jag ar glad att jag gjorde det..
lördag 21 februari 2009
Hej allihopa!
Nu var det ett litet tag sen jag skrev. Men vi har bytt hostel och har inte tillgang till datorn sa mycket.
Nu bor vi i en annan stadsdel, Botafogo. Det ar lite lugnare har, inte sa nara de stora stranderna och inte sa mycket turister. Det var skont at komma bort for det forra hostlet var sa fruktansvart litet.
Vi har inte gjort sa mycket senast, tagit det ratt lugnt och gatt pa ensaios med den skolan vi ska dansa med och varit pa forro. Vi har varit pa samma klubb tre onsdagar i rad, men det ar sa roligt att dansa pardans har jag kommit pa. Forsta gangen var det lite svart at hanga med i tempot, men man maste koncentrera sig och kanna in sin partenrs rorelsemonster. Da hittar man en gemensam namnare och det gar mycket lattare. For sjalva grejen ar att man som tjej bara ska folja med och att mannan ska leda en klart och tydligt. Ibland far man dansa med nagon som har spaghetti armar och da gar det inte sa bra. Men da sager man tack och gar och vantar pa nasta. Det ar valdigt socialt, man smapratar lite med dem man dansar och kanske gar och delar en ol och gar ut pa balkongen. I onsdags traffa jag en filosof som larde mig massa olika steg och vi hade valdigt intressanta snack om livet och framtiden. Men vissa kan vara ratt pa ocksa, som brassar oftast ar.
Jag tror jag har forvandlats till ett natt djur. For det ar pa kvallarna som vi gor saker och vi kommer inte igang pa dagarna forran 13-14 kanske. Det ar lite frustrerande ibland nar det kanns som att dagen bara forsvinner men samtidigt ar det skont att bara ta det lungt for att man kan.
Men i torsdags sa gick vi upp till sockertoppen och skulle se pa solnedgangen (jag var dar forra gangen fast pa dagen). Och det var verkligen vackert. Vi kom upp kanske runt 17.30 och da holl solen pa att ga ner. Forst sag man bara hur det lyste starkt och ljuset forandrades gradvis. Molnen boljade over topparna i den skulpterade staden och pa den hogsta toppen tittade jesusstatyn fram ibland (han ar haftig med sitt vakande oga). Men solen gick ner och morkret kom. Sen sa borjade stadens ljus att tandas och sa gick det pa en sekund och sa var hela Rio upplyst av gatljus. Det var vackert. Man sag pa sluttningarna hur favelorna glittrade och man sag hur stort Rio var(det ar en gigantisk stad) for ljusen var tanda sa langt att det forsvann in i horisonten. Sen nar man tittade at andra hallet sa sag man bara en svart vagg for att havet och himlen gick ihop i ett, som ett universum. Vi satt ratt lange och bara tittade pa detta fantastiska ljusspel och dromde oss bort.
Da kande jag annu mer att har skulle jag kunna bo for ett tag och bara leva det brasilianska livet. OM ni aker hit nagon gang sa se detta!!!
Men kvallen var inte slut dar, senare sa spelade Manu chao (en valdigt bra artist) i Lapa och vi gick det och det var en jattebra konsert. Jag och Mary bara hoppade och dansade och var allmant glada. Moa hade tyvarr inte rad att komma in. En valdigt bra kvall!
Men ikvall ska vi dansa pa karnevalen och jag kanner mig lite nervost for det ar verkligen stort. Det ar med en a-skola och det ar stort for mig. Men det ar lite knepigt med vara drakter for de har inte kommit fram an ( inte bara vara utan alla passista drakter). Vi skulle ha hamtat dem igar men de var inte dar. Men det ar inte sa mycket att gora utan bara hoppas pa det basta.
Onska mig valdigt mycket lycka till!!
Nu var det ett litet tag sen jag skrev. Men vi har bytt hostel och har inte tillgang till datorn sa mycket.
Nu bor vi i en annan stadsdel, Botafogo. Det ar lite lugnare har, inte sa nara de stora stranderna och inte sa mycket turister. Det var skont at komma bort for det forra hostlet var sa fruktansvart litet.
Vi har inte gjort sa mycket senast, tagit det ratt lugnt och gatt pa ensaios med den skolan vi ska dansa med och varit pa forro. Vi har varit pa samma klubb tre onsdagar i rad, men det ar sa roligt att dansa pardans har jag kommit pa. Forsta gangen var det lite svart at hanga med i tempot, men man maste koncentrera sig och kanna in sin partenrs rorelsemonster. Da hittar man en gemensam namnare och det gar mycket lattare. For sjalva grejen ar att man som tjej bara ska folja med och att mannan ska leda en klart och tydligt. Ibland far man dansa med nagon som har spaghetti armar och da gar det inte sa bra. Men da sager man tack och gar och vantar pa nasta. Det ar valdigt socialt, man smapratar lite med dem man dansar och kanske gar och delar en ol och gar ut pa balkongen. I onsdags traffa jag en filosof som larde mig massa olika steg och vi hade valdigt intressanta snack om livet och framtiden. Men vissa kan vara ratt pa ocksa, som brassar oftast ar.
Jag tror jag har forvandlats till ett natt djur. For det ar pa kvallarna som vi gor saker och vi kommer inte igang pa dagarna forran 13-14 kanske. Det ar lite frustrerande ibland nar det kanns som att dagen bara forsvinner men samtidigt ar det skont att bara ta det lungt for att man kan.
Men i torsdags sa gick vi upp till sockertoppen och skulle se pa solnedgangen (jag var dar forra gangen fast pa dagen). Och det var verkligen vackert. Vi kom upp kanske runt 17.30 och da holl solen pa att ga ner. Forst sag man bara hur det lyste starkt och ljuset forandrades gradvis. Molnen boljade over topparna i den skulpterade staden och pa den hogsta toppen tittade jesusstatyn fram ibland (han ar haftig med sitt vakande oga). Men solen gick ner och morkret kom. Sen sa borjade stadens ljus att tandas och sa gick det pa en sekund och sa var hela Rio upplyst av gatljus. Det var vackert. Man sag pa sluttningarna hur favelorna glittrade och man sag hur stort Rio var(det ar en gigantisk stad) for ljusen var tanda sa langt att det forsvann in i horisonten. Sen nar man tittade at andra hallet sa sag man bara en svart vagg for att havet och himlen gick ihop i ett, som ett universum. Vi satt ratt lange och bara tittade pa detta fantastiska ljusspel och dromde oss bort.
Da kande jag annu mer att har skulle jag kunna bo for ett tag och bara leva det brasilianska livet. OM ni aker hit nagon gang sa se detta!!!
Men kvallen var inte slut dar, senare sa spelade Manu chao (en valdigt bra artist) i Lapa och vi gick det och det var en jattebra konsert. Jag och Mary bara hoppade och dansade och var allmant glada. Moa hade tyvarr inte rad att komma in. En valdigt bra kvall!
Men ikvall ska vi dansa pa karnevalen och jag kanner mig lite nervost for det ar verkligen stort. Det ar med en a-skola och det ar stort for mig. Men det ar lite knepigt med vara drakter for de har inte kommit fram an ( inte bara vara utan alla passista drakter). Vi skulle ha hamtat dem igar men de var inte dar. Men det ar inte sa mycket att gora utan bara hoppas pa det basta.
Onska mig valdigt mycket lycka till!!
lördag 14 februari 2009
Hej, nu är klockan 23.49 här. Det är sent och de flesta har gått ut, jag kände inte för det idag. jag har haft en tillräkligt hektisk dag.
Nu har de flesta Abundister (folk från min sambaskola) åkt och det är jag, Moa, Mary och Björn kvar. Det känns lite tomt men också skönt, då slipper man anpassa sif till den stora gruppen. Temperaturen har dalnat lite här, nu är det runt 25 grader och solen har försvunnit. Men den kommer nog tillbaka.
Karnevalen börjar närma sig nu och det ska bli jätte kul. Idag var jag på ett streetparty som höll på i några timmar på Ipanema. Då är det en stor lastbil som är pyntad med ballonger och stora högtalare och folk som sjunger på. Efteråt kommer en batteria som spelar. Sen kör lastbilen sakta framåt och folk går efter och festar, dricker öl och sjunger, mycket trevligt. Fast jag var lite trött. Vi var ute i Renascer igår kväll och dansade och kom inte hem förrän kl fem.
I onsdags när i skulle ut på forrokväll igen så stötte jag på en kille jag träffade här förra året. det var väldigt skumt, jag fick nästan tunghäfta, så skumt var det. Av 12 milj människor så stöter man ihop med en man känner.
Imorgon ska vi ut till curicica igen tidigt oc bli bjudna på lunch av några vi känner. Då gäller det att ha med lexiconet för de kan inte svenska och vi är inga höjdare på portugisiska.
Men det blir nog roligt.
God natt Sverige
(familjen, om ni saknar mig så kom ihåg att vi tittar upp på samma himmel där stjärnorna tindrar även för mig)
Nu har de flesta Abundister (folk från min sambaskola) åkt och det är jag, Moa, Mary och Björn kvar. Det känns lite tomt men också skönt, då slipper man anpassa sif till den stora gruppen. Temperaturen har dalnat lite här, nu är det runt 25 grader och solen har försvunnit. Men den kommer nog tillbaka.
Karnevalen börjar närma sig nu och det ska bli jätte kul. Idag var jag på ett streetparty som höll på i några timmar på Ipanema. Då är det en stor lastbil som är pyntad med ballonger och stora högtalare och folk som sjunger på. Efteråt kommer en batteria som spelar. Sen kör lastbilen sakta framåt och folk går efter och festar, dricker öl och sjunger, mycket trevligt. Fast jag var lite trött. Vi var ute i Renascer igår kväll och dansade och kom inte hem förrän kl fem.
I onsdags när i skulle ut på forrokväll igen så stötte jag på en kille jag träffade här förra året. det var väldigt skumt, jag fick nästan tunghäfta, så skumt var det. Av 12 milj människor så stöter man ihop med en man känner.
Imorgon ska vi ut till curicica igen tidigt oc bli bjudna på lunch av några vi känner. Då gäller det att ha med lexiconet för de kan inte svenska och vi är inga höjdare på portugisiska.
Men det blir nog roligt.
God natt Sverige
(familjen, om ni saknar mig så kom ihåg att vi tittar upp på samma himmel där stjärnorna tindrar även för mig)
onsdag 11 februari 2009
Boa tarde
Hej här har vi trettio grader och jag smälter bort, jag vet att man inte får säga det här men det är nästan för varmt. Så nu var det sagt.
Hela den senaste veckan som gått har varit hektisk, men kul. Vi har gjort massor och dagarna bara rinner iväg. Jag ska ge er en resume:
Tis: Anlände, låg på playan och tog det lugnt, gjorde inget speciellt.
Ons: Åkte till ett marknadsstårk och gick omkring i alla små butiker sen på kvällen gick vi och dansa forro.
Tors: åkte vi upp till Jesusstatyn och tog en liten tur där, sen var vi ute i curicica på en ensaios.
Fre: Då åkte vi och kollade på sambadräkter och gick på Monobloco på kvällen
Lör: då var vi på praian och softa och gick på Vila Isabel, ensaios (underbart)
Sön: Då var det en hippiemarknad här i närheten som vi gick på, senare åkte jag och Mary till Curicia för att träna.
Mån: Strand, ett stort shoppingcenter och bara resturang på kvällen
Tis: strand igen och Renascer ensaios
Idag har jag köpt sambaskor.
Under dessa dagar har jag inte lagt mig innan två och senast runt fem. Det har varit skitkul men ibland när man gör så mycket och tar in så mycket intryck så blir man helt slut i huvudet. Jag blir alldeles uttryckslös och orkar inte reagera på omgivningen. Jag behöver lite tid för mig själv. Och idag var jag faktiskt i stan själv.
Jag nämnde ju innan att vi kanske skulle vara med i curicicas tåg i karnevalen. Jag och Mary åkte iallafall dit för att kolla läget. Vi var tvungna att peppa upp oss lite innan eftersom detta stället ligger långt härifrån med buss i ett ruffigt område och på okänd mark. Det var spännande men lite läskigt. Men resan gick bra och vi kom dit först av alla. Vi sa att vi ville vara med och träna då tog de det som att vi sa att ville vara med i karnevalen ( det vill vi men prova lite först). Men då drog en kvinna med oss in i ett litet rum och försökte förklara vilken dräkt vi skulle ha, "Den galna negressen" var en tvådelad dräkt med en kort, blåprickig och yvig kjol och en likadan överdel med yviga armar. Den var inte snygg, det såg mer ut som en clown dräkt. Sen skulle man ha en stor afroperuk. Jag vet inte vad vi kom överens om med den här kvinnan men jag svarade mest si på allt hon sa ( hon pratade oerhört snabbt).
Sen väntade vi i ca en timma innan resten av gruppen kom(vi som trodde vi var sena). Sen fi ck vi träffa en dansledare och då sa hon att det skulle vara en audition. Jag blev lite nervös, jag som inte ens hade med mig ett par skor (men jag fick låna ett par som var jätte jobbiga). Men en efter en släntrar diviga passistor in. Här i rio är det kvinnor med stora lårmuskler och stora rumpor, och väldigt figurnära kläder. Men så började det och vi fick ställa oss på en rad inför alla och dansa två och två mot varandra. Jag tyckte att det hela var en rätt absurd situation och kände mig lite obekväm. Det var skumt att dansa mot passistorna som om vi skulle komma och ta deras plats och man kände sig extremt granskad. Det gick sådär för mig , skorna var jätte jobbiga och passade inte, jag fick världens skavsår. Och de höll säkert på i tre timmar. Jag var så oförberedd och kunde inte riktigt dansa loss. Det var en kul upplevelse och konstig, men jag vet inte om jag vill vara med i Karnevalen med curicica ( vi har en annan pågång Renascer).
Puss och Kram
Hela den senaste veckan som gått har varit hektisk, men kul. Vi har gjort massor och dagarna bara rinner iväg. Jag ska ge er en resume:
Tis: Anlände, låg på playan och tog det lugnt, gjorde inget speciellt.
Ons: Åkte till ett marknadsstårk och gick omkring i alla små butiker sen på kvällen gick vi och dansa forro.
Tors: åkte vi upp till Jesusstatyn och tog en liten tur där, sen var vi ute i curicica på en ensaios.
Fre: Då åkte vi och kollade på sambadräkter och gick på Monobloco på kvällen
Lör: då var vi på praian och softa och gick på Vila Isabel, ensaios (underbart)
Sön: Då var det en hippiemarknad här i närheten som vi gick på, senare åkte jag och Mary till Curicia för att träna.
Mån: Strand, ett stort shoppingcenter och bara resturang på kvällen
Tis: strand igen och Renascer ensaios
Idag har jag köpt sambaskor.
Under dessa dagar har jag inte lagt mig innan två och senast runt fem. Det har varit skitkul men ibland när man gör så mycket och tar in så mycket intryck så blir man helt slut i huvudet. Jag blir alldeles uttryckslös och orkar inte reagera på omgivningen. Jag behöver lite tid för mig själv. Och idag var jag faktiskt i stan själv.
Jag nämnde ju innan att vi kanske skulle vara med i curicicas tåg i karnevalen. Jag och Mary åkte iallafall dit för att kolla läget. Vi var tvungna att peppa upp oss lite innan eftersom detta stället ligger långt härifrån med buss i ett ruffigt område och på okänd mark. Det var spännande men lite läskigt. Men resan gick bra och vi kom dit först av alla. Vi sa att vi ville vara med och träna då tog de det som att vi sa att ville vara med i karnevalen ( det vill vi men prova lite först). Men då drog en kvinna med oss in i ett litet rum och försökte förklara vilken dräkt vi skulle ha, "Den galna negressen" var en tvådelad dräkt med en kort, blåprickig och yvig kjol och en likadan överdel med yviga armar. Den var inte snygg, det såg mer ut som en clown dräkt. Sen skulle man ha en stor afroperuk. Jag vet inte vad vi kom överens om med den här kvinnan men jag svarade mest si på allt hon sa ( hon pratade oerhört snabbt).
Sen väntade vi i ca en timma innan resten av gruppen kom(vi som trodde vi var sena). Sen fi ck vi träffa en dansledare och då sa hon att det skulle vara en audition. Jag blev lite nervös, jag som inte ens hade med mig ett par skor (men jag fick låna ett par som var jätte jobbiga). Men en efter en släntrar diviga passistor in. Här i rio är det kvinnor med stora lårmuskler och stora rumpor, och väldigt figurnära kläder. Men så började det och vi fick ställa oss på en rad inför alla och dansa två och två mot varandra. Jag tyckte att det hela var en rätt absurd situation och kände mig lite obekväm. Det var skumt att dansa mot passistorna som om vi skulle komma och ta deras plats och man kände sig extremt granskad. Det gick sådär för mig , skorna var jätte jobbiga och passade inte, jag fick världens skavsår. Och de höll säkert på i tre timmar. Jag var så oförberedd och kunde inte riktigt dansa loss. Det var en kul upplevelse och konstig, men jag vet inte om jag vill vara med i Karnevalen med curicica ( vi har en annan pågång Renascer).
Puss och Kram
fredag 6 februari 2009
lata dagar i Rio
Nu sitter jag här, luften är fuktig och kvav och jag hör folkmyllret från gatan nedanför. Vi bor på Copacabana i ett höghus på tolfte våningen och här går fläktarna på högvarv i den gasande solen. Det har inte regnat så mycket, till skillnad från förra året.
Idag har vi legat på stranden en liten stund sen åkte vi in till uruguiania och shoppade sambaprylar. Alla (förutom jag) köpte nya fina skor och Paula (i abunda) köpte en ny, fin samba dräkt i lila. Jag kommer eventuellt också köpa nya skor men jag har tänkt att vara med i Karnevalen och då måste jag matcha den dräkten som jag ska ha på mig där, så jag får vänta lite.
Ikväll ska vi kolla på Monobloco en jätte stor bateria, det ska bli så kul för de är jätte bra!!! Jag tror det kommer vara undebar stämning där. Jag såg nämligen dom förra året. Igår så åkte vi ut till en favela två timmar från centrum (men fortfarande rio, det är en skit stor stad) och vad med på deras träning, en ensaios. Det var väldigt spännande att komma ut till en favela utan att ha en guidad tur med sig, utan att bara komma som besökare. Vi har utbyte med den här favelan ,Curicia, så vi känner folk där. Men det är en rätt ofarlig favela inte någon knarkhåla med pistolklädda män vid varje gatuhörn. I Favelorna bor de fattiga i Rio, men fattiga vanliga människor. De är människor som har jobb som kanske städare, byggarbetare, portvakt etc. som jobbar i stan och sen bor i en favela. Där behöver det inte betala någon skatt. Men vissa favelor är tunga med kriminalitet, det ska man aaldrig ignorera. Så man får vara på sin vakt. Men jag utför inte ett så stort hot, jag är bara en liten blond gringo, de enda man hör är busvisslingar. Men det är iallafall Curicica som vi kanske ska dansa med och då ska vi ha en dräkt som heter "den galna negressen". Jag vet det låter helt sjukt paradoxalt för mig, men jag får väl jobba på min bränna=).
I onsdags hade jag jätte kul på forro (jag vet hur det stavas nu) stället och jag dansade jättemycket. I början var det lite svårt men sen kom jag in i det. Pardans är så underskattat! Man fick stå vid kanten och vänta tills någon bjöd upp en och sen var det bara att slänga sig in i dansen. Vissa dansade jättesnabbt och snurrade runt, runt medan vissa tog det lite lugnare och höll sig mer till grundstegen. Och det var en väldig blandning på danspartners gamla och unga. Men det var extremt varmt och svetten bara rann och det var väldigt mycket folk. Det var en av de gamla husen i Lapa (ett bohemiskt kvarter, med mycket nattliv) och det var högt i tak och gamla fina balkonger och stora trappor. jag älskar sådana ställen. De finns inte att skåda i Göteborg.
Nu måste jag duscha
Over and out
Idag har vi legat på stranden en liten stund sen åkte vi in till uruguiania och shoppade sambaprylar. Alla (förutom jag) köpte nya fina skor och Paula (i abunda) köpte en ny, fin samba dräkt i lila. Jag kommer eventuellt också köpa nya skor men jag har tänkt att vara med i Karnevalen och då måste jag matcha den dräkten som jag ska ha på mig där, så jag får vänta lite.
Ikväll ska vi kolla på Monobloco en jätte stor bateria, det ska bli så kul för de är jätte bra!!! Jag tror det kommer vara undebar stämning där. Jag såg nämligen dom förra året. Igår så åkte vi ut till en favela två timmar från centrum (men fortfarande rio, det är en skit stor stad) och vad med på deras träning, en ensaios. Det var väldigt spännande att komma ut till en favela utan att ha en guidad tur med sig, utan att bara komma som besökare. Vi har utbyte med den här favelan ,Curicia, så vi känner folk där. Men det är en rätt ofarlig favela inte någon knarkhåla med pistolklädda män vid varje gatuhörn. I Favelorna bor de fattiga i Rio, men fattiga vanliga människor. De är människor som har jobb som kanske städare, byggarbetare, portvakt etc. som jobbar i stan och sen bor i en favela. Där behöver det inte betala någon skatt. Men vissa favelor är tunga med kriminalitet, det ska man aaldrig ignorera. Så man får vara på sin vakt. Men jag utför inte ett så stort hot, jag är bara en liten blond gringo, de enda man hör är busvisslingar. Men det är iallafall Curicica som vi kanske ska dansa med och då ska vi ha en dräkt som heter "den galna negressen". Jag vet det låter helt sjukt paradoxalt för mig, men jag får väl jobba på min bränna=).
I onsdags hade jag jätte kul på forro (jag vet hur det stavas nu) stället och jag dansade jättemycket. I början var det lite svårt men sen kom jag in i det. Pardans är så underskattat! Man fick stå vid kanten och vänta tills någon bjöd upp en och sen var det bara att slänga sig in i dansen. Vissa dansade jättesnabbt och snurrade runt, runt medan vissa tog det lite lugnare och höll sig mer till grundstegen. Och det var en väldig blandning på danspartners gamla och unga. Men det var extremt varmt och svetten bara rann och det var väldigt mycket folk. Det var en av de gamla husen i Lapa (ett bohemiskt kvarter, med mycket nattliv) och det var högt i tak och gamla fina balkonger och stora trappor. jag älskar sådana ställen. De finns inte att skåda i Göteborg.
Nu måste jag duscha
Over and out
onsdag 4 februari 2009
Hej för tredje gången!
Ja för detta är tredje gången jag försöker mig på att skriva ett inlägg. De andra två ville inte sparas, så jag la ner det halv ett igår natt.
Men nu är jag iallafall i Rio de janeiro och det är varmt. Det var en himla procedur att ta sig hit. Det kändes som om det var någon högre makt som försökte motarbeta oss. För vid nästan varje kontroll har det varit något fel. Vid biljett incheckningen så var det något fel på våra biljetter, när vi skulle ta planet så var det försenat, Marys väska kom inte fram till Rio (hon har den fortfarande inte) etc. Frukansvärt uppstressande grejer eftersom det är så viktiga saker. Att planet var försenat resulterad i att vi fick vänta på Charles de gaulle i Paris i tolv timmar, tråkigt! För detta fick vi en sketen smörgås som ersättning. När vi till slut kom fram till vårt hostel i Rio var jag helt dränerad i huvudet.
Men det har varit trevliga dagar nu och jag har slappnat av lite. Igår så gick vi till Ipanema(en stor strand) och tog det lungt och bada. Jag och Mary sprang runt i vågorna (som är jätte stora) och skvätte på varandra. Sen gick vi och satte oss och kollade ut över detta den gigantiska atlanten. Havet är så mäktigt här, vågorna är stora och de bråkar och stormar med varandra och slår högt upp på klipporna. Det är väldigt harmoniskt att sitta och blicka ut över dem. Man blir harmonisk och tänker filosofiska tankar som flyger bort över horisonten.
När vi satt där såg vi helikoptrar stryka över stranden och de hissade ner håvar i havet för att fång upp människor som höll på att drukna. Det hissade upp kanske tre-fyra stycken. Det säger ganska mycket om hur farligt det är här om man hamnar i en störm, eller sugs ut av havet. Men jag håller mig bara vid stranden, dont worry.
Vi har frossat i massa frukt; mango, mango, mango, söta bananer, papaya, passionsfrukt, melon etc. Jag älskar frukt!!!!!!!!
Idag var vi inne i centrum och gick omkring bland massa smågator och titta på allt som säljs. Vissa saker är ren skit men man kan hitta fynd. jag köpte en klänning och en kjol. Ikväll ska vi ut på ett fohoställe (vet ej hur det stavas). det ska bli DANS.
Bejios e abracos
Men nu är jag iallafall i Rio de janeiro och det är varmt. Det var en himla procedur att ta sig hit. Det kändes som om det var någon högre makt som försökte motarbeta oss. För vid nästan varje kontroll har det varit något fel. Vid biljett incheckningen så var det något fel på våra biljetter, när vi skulle ta planet så var det försenat, Marys väska kom inte fram till Rio (hon har den fortfarande inte) etc. Frukansvärt uppstressande grejer eftersom det är så viktiga saker. Att planet var försenat resulterad i att vi fick vänta på Charles de gaulle i Paris i tolv timmar, tråkigt! För detta fick vi en sketen smörgås som ersättning. När vi till slut kom fram till vårt hostel i Rio var jag helt dränerad i huvudet.
Men det har varit trevliga dagar nu och jag har slappnat av lite. Igår så gick vi till Ipanema(en stor strand) och tog det lungt och bada. Jag och Mary sprang runt i vågorna (som är jätte stora) och skvätte på varandra. Sen gick vi och satte oss och kollade ut över detta den gigantiska atlanten. Havet är så mäktigt här, vågorna är stora och de bråkar och stormar med varandra och slår högt upp på klipporna. Det är väldigt harmoniskt att sitta och blicka ut över dem. Man blir harmonisk och tänker filosofiska tankar som flyger bort över horisonten.
När vi satt där såg vi helikoptrar stryka över stranden och de hissade ner håvar i havet för att fång upp människor som höll på att drukna. Det hissade upp kanske tre-fyra stycken. Det säger ganska mycket om hur farligt det är här om man hamnar i en störm, eller sugs ut av havet. Men jag håller mig bara vid stranden, dont worry.
Vi har frossat i massa frukt; mango, mango, mango, söta bananer, papaya, passionsfrukt, melon etc. Jag älskar frukt!!!!!!!!
Idag var vi inne i centrum och gick omkring bland massa smågator och titta på allt som säljs. Vissa saker är ren skit men man kan hitta fynd. jag köpte en klänning och en kjol. Ikväll ska vi ut på ett fohoställe (vet ej hur det stavas). det ska bli DANS.
Bejios e abracos
torsdag 29 januari 2009
Äntligen (snart) påväg!!!
Jag har varit helt rastlös i flera dagar nu. Jag får inget gjort och går bara runt här hemma utan att veta vad jag ska göra. Jag har en hel lista över vad jag ska göra men jag kan inte ta tag i någonting. Jag vet inte riktigt varför men jag kanske redan är påväg i mina tankar och då kan jag inte förankra mig i något här hemma.
Det ska bli så skönt att åka härifrån, dels för att det är så KALLT och dels för att jag måste åka härifrån och se saker och ting med ett perspektiv. Jag vill ha svar på vissa frågor som rör sig i mitt huvud( för många). Och då är det nog bra att komma så långt från verkligheten som möjligt och bara leva för stunden och andas alegria. Jag hade nog inte överlevt här. Svenskheten och ovissheten om min framtid kryper under mitt skin och får mig att rysa av obehag.
Så när jag kommer hem kommer jag vara superharmonisk och ha alla svar( eller inte).
Nu ska jag sova. Blev ett kort inlägg
Det ska bli så skönt att åka härifrån, dels för att det är så KALLT och dels för att jag måste åka härifrån och se saker och ting med ett perspektiv. Jag vill ha svar på vissa frågor som rör sig i mitt huvud( för många). Och då är det nog bra att komma så långt från verkligheten som möjligt och bara leva för stunden och andas alegria. Jag hade nog inte överlevt här. Svenskheten och ovissheten om min framtid kryper under mitt skin och får mig att rysa av obehag.
Så när jag kommer hem kommer jag vara superharmonisk och ha alla svar( eller inte).
Nu ska jag sova. Blev ett kort inlägg
onsdag 21 januari 2009
Hej, Nu åker jag snart!
Jag har kommit på att dans kombinerad med bra musik får mig att känna mig oövervinnlig.
Det är en jäkligt skön känsla. Kroppen är mitt insturment och jag sänder ut pulserande signaler
i kombination med olika rytmer. Stackers den som är inte har någon taktkänsla. Jag önskar att alla fick uppleva dansens slående kraft att utrycka något utan ord, bokstäver eller ljud utan bara förlita sig på sin egen utstrålning.
Man blir elektrisk och vibrerar nästan när man når extasen och basen är djupare än djupaste hav. Kanske lite som sex? Ett rent kroppsarbete.
Och detta ska jag göra i tre månader, lucky me=)
Au revoir
Jag har kommit på att dans kombinerad med bra musik får mig att känna mig oövervinnlig.
Det är en jäkligt skön känsla. Kroppen är mitt insturment och jag sänder ut pulserande signaler
i kombination med olika rytmer. Stackers den som är inte har någon taktkänsla. Jag önskar att alla fick uppleva dansens slående kraft att utrycka något utan ord, bokstäver eller ljud utan bara förlita sig på sin egen utstrålning.
Man blir elektrisk och vibrerar nästan när man når extasen och basen är djupare än djupaste hav. Kanske lite som sex? Ett rent kroppsarbete.
Och detta ska jag göra i tre månader, lucky me=)
Au revoir
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)