Hej!
Goddag!
Go´kväll!
Hoppas ni haft en bra dag, min har varit lite omständig. Inte för att det hänt något ovanligt men bara omständig.
För ibland infaller dessa dagar (kanske beroende på vilken vecka det är i månaden, det är inte vetenskapligt bevisad, men man har ju sina misstankar). Man känner att världen är emot en och att problemen hopas på hög i huvudet. Men man har inte tid att hand om dem utan de bara ligger där och växer. Och det inga jobbiga problem utan bara saker man måste ta tag i.

Fast jag tror att det är lite höst känslor. Såna som smyger på såsom folk börjar ta på sig extra tröjor även fats det är varmt ute. ( de vill liksom ha höst även fast det är sommarvarmt, folk har alldeles för mycket rutiner i kroppen). Men man har haft det bra i sommar, inga stora ansvar bara jobbat lite och haft det lungt, skönt, varmt och lite regnigt. Och sen kommer hösten med all sin nystart och alla grejer man ska göra. Det är plugg, dans, språkkurs, jobba, leva , andas, sova.
Då får jag en känsla av att jag inte vill utan jag vill bara vara. Jag vill bara sova och inte ha några krav och bara finnas till för min egen skull.
Men det är väl detta som är vuxenlivet i ett nötskal. När man måste vara och prestera 24 timmar om dygnet för att få ihop ett så kallat "liv".
Överprestera är namnet på vår ideologi här i samhället. Man ska vara någon, man ska göra något, man ska träna, man ska tänka, tycka, se , hoppas, köpa och tänka på julen i september. Jag lovar snart kommer julskyltningen upp.
Vad vuxen jag låter när jag skriver om detta problem. För det är mest föräldrar (främst mammor) som känner detta, men tänk att även jag jagas av dessa krav.
Å ena sidan är det kul att vara aktiv men ibland undrar jag vad jag håller på med och om jag tagit vatten över huvudet.
Vi får se en utvärdering kommer lagom till julklappen. Är man utbränd eller inte? Det är den stora frågan.
Men livet rullar på ändå. jag mår hyfsat bra i jämförelse med hur det kunde vara. Och mina tusen tankar som flyger runt i huvudet har ändå alltid funnits där. En gång en tänkare alltid en tänkare, på gott och ont.

Love Lena